Ankin kirjablogi

"Die ganze Welt ist gestorben, wägrend ich schlief. Diese Welt gehört einem anderen, dem ich nicht kenne. Vielleicht die Morra. Und diese Welt ist nicht so gemacht, dass ein Mumintroll in ihr leben kann." Winter im Mumintal ( Trollvinter 1958, Benziger 1970, die Übersetzung von Dorothea Bjelfvenstam ) erzählt von Einsamkeit, Gewohnheiten, Verwirrung - und natürlich von Winter. Mumintroll hat im Winter aufgewacht und kann nicht wieder einschlafen. Außen ist die Welt ganz anders geworden: Das grüne und lebenshaftige Tal ist kalt, weiß und still. Mumintroll will es nicht akzeptieren. Er trifft viele Geschöpfe, z.B. Tooticki, Kleine My und einen Hemul, aber fühlt sich doch einsam. Wenn die Sonne schließlich aufgehen beginnt, ist das Muminhaus voll von den geheimnisvollen Gäste.     Es ist so schön Mumins auf andere Sprachen zu lesen. Sie sind nicht zu hart und doch muss man den Mühe machen, ihr zu verstehen. Die Atmosphäre war nicht so schwer als im Buch 'Sent i Novembe

Tvekampen ( Le combat des Chefs , 1966, Hemmets Journal AB 1980, ny översättning av Ingrid Emond ) är ett berättelse om romarnas försökning att ha Asterix by för dem. Två romarna hittar på att tvekampen kunde vara en bra konst. Om en ledare utmanar den andra för tvekampen, måste han accepterar det. Romarna har planer för Miraculix också, för att han kunde inte koka trolldryck. Då vore den galliska byn inte oslagbar...     Varje finländare känner säkert Asterix. Den intelligenta och modiga krigare, som är alltid redo att möta nya äventyr. Hans dumm men sympatisk vän Obelix tycker jag mest. Han menar alltid bra men förorsaker problem. Asterix, Obelix och Idefix är lite som Tintin , Haddock och Milou . Asterix och Tintin är kloka och modiga huvudpersoner, som man kanske tycker inte mest om. Obelix och Haddock gör fel och riskerar oft allt men är sympatiska och gulliga. De är förtroligare än huvudpersonerna. Milou och Idefix är mer på backgrund men oft räddar de alla.     Asterix ä

Jag har varit flitig och läst mycket på svenska och tyska. Det menar flera skrivningar på de här språken.     Tintin är en av mina favoritfigurer i serier. Han är lite irriterande eftersom han är så klok och förnuftig men lyckligtvis han inte lyckas alltid. Tintin och sina vänners äventyr har oft ganska seriösa meningar men på väg sker humoristiska saker. Människor stumblar, missförstår och gör komiska fel. Därför läser jag serien gärna.     Den här serien angår narkotikor. Tintin får ett råd om smuggel och börjar att undersöka saken. Han fångs av kriminaler och hämter till ett skep, där drug finns. På skepet träffas han den första gången kapten Haddock. Under äventyr möter de bland annat beduiner och löjtnant Delcourt.     Det var roligt att läsa den här serien på svenska eftersom jag hade inte förr gjort det. När jag var på lägre kurser läste jag alla Tintins äventyr. Språket var inte så svårt men kaptens svordomer var ganska hårt att förstå. Så synd att jag har ingen svensk ordbo

"Jag har aldrig förut gått vilse, tänkte han muntert. Och jag har aldrig förr varit genomvåt! Han slängde med armarna och kände sig som dendär i visan, han som gick ensam i regnet tusen mil hemifrån och var vild och fri. Hemulen var så glad! Och snart skulle hän få varmt kaffe på verandan." Sent i November (Schildts 1970) är en ganska skrämmande och mörk bok. Den är full av ångest, rädsla, osäkerhet - och våt höst. De olyckliga personerna försöker vara glada och fria men det är hårt. När de försöker vara vem dem riktigt vill vara, går det inte.     Jag glömmer alltid hur mörka och mystiska Janssons böcker är! Atmosfären är verkligen mörker på svenska eller så det känns... Som barn förstod jag det inte, böckerna var bara roliga sagorna. Nuförtiden lägger jag märke till djupare nivåer. Jansson har vetat, vad som ångest och skräck är - mörkret inom huvudet. Alla bokens rollfigurer har sina egna problem och besattheter: Filifjonkan städer, Hemulen ordnar, Tofsan kan inte uttry